Metodik, Religionsbalken, Kungabalken,

Lite om metodik

För den som ser våra förfäder som isolerade karikatyrer av människor kan det vara ett nästan oöverstigligt hinder att inse att de forntida samhällena hade lag och ordning. Ännu svårare är det då att se det fanns "internationella" överenskommelser hur man skulle bete sig mellan folkgrupper. Hörde ett radioföredrag på sjuttiotalet där en språkvetare på fullaste allvar menade att indoeuropéerna kom för 4000 år sen upp genom Europa och slaktade män och våldtog kvinnor på sin väg och tog över makten.

Jämsides med detta fick man av arkeologer höra att mäktiga hövdingar styrde och ställde. För min del trodde jag inte på det. Inte var det av kunskap utan av intuition och känslan att människan fungerar inte på det viset. En annan spärr var pieteten som inte vill pådyvla dem mer än vad man kan bevisa i en domstols alla instanser. Tyckande är inte kunskap.

Det går ej att så entydigt som med ritualastronomin bevisa att man verkligen har ristat lagar. Vi måste i än större utsträckning förlita oss på indicier och flera bevismetoder. Vi har bara fragment men sammantaget kan de kanske ge en bild av det småskaliga samhällets rättsordning.

Denna genomgångs ska handla dels om metoder, dels om vad vi möjligen kan se som paralleller mellan forntiden och våra tidigaste landskapslagar. Närliggande för mig är att främst göra en jämförelse med Äldre Västgötalagen.

Det indirekta beviset är att inte bara samhället hur litet det än är, utan även näringsverksamheten i större grupper kräver ordning och reda mellan människor.

De små jägar–samlargrupperna kunne säkerligen klara den interna striden om den nu fanns. Exempelvis bushmän lär inte veta av aggression i familjerna. Aggression brukar öka med yttre tryck eller genom att det privata ägandet ökar. Det är rent logiska följder där grisar, fisk och höns börjar äta varandra om de har det för trångt.

Mycket tidigt har det av överlevnadsskäl och av normal human välvilja uppstått en konvention att familjegrupperna respekterar varandras revir. Ceremoniella gränsstrider hör till saken, lika väl som att vissa individer eller grupper möjligen inte kan hålla stilen. Vi har helt enkelt inte material nog för att kunna generalisera och veta proportionerna.

.

Utan bevis är det förstås bäst att anta att i ett glest befolkat Norden kunne man nog diskutera över rågångarna som bönderna gjorde i min barndom. Utan andra vapen än man bar på sig som en del av utrustningen. I Danmark bar bönderna en rejäl fickkniv. I övriga Norden torde slidkniven ha varit vanlig.

Indiciet på avsaknaden av maktinnehavande är förstås att vi inte ser vare sig folkland eller nationer förrän sent i historien i Norden. Ett lämpligt antagande har varit att utgå från principen om olika lagrum för folkgrupper inom de större folklanden. Något vi tydligt kan se och det behandlas längre fram.

Parallellen till de kända kulturerna ligger nära när man väl inser att vi har varit beroende av införsel av produktionsmedel och dess bruksanvisningar. Vi kan jämföra och leta efter paralleller på samma sätt som med ritualen och astronomin. Det är teorin om de svarta hålen dvs. har man det ena förutsätts det andra.

Med motiv menas här större bilder av situationer vi kan känna igen eller jämföra med dess samtid. Figurerna är idolerna som ofta kan tolkas som ikoner för ett vidare sammanhang.

.

Observera att återigen måste påminnas om brasklappen att i ett mångkulturellt Norden kan man inte generalisera. Bara på orter där det finns manifestationer kan vi säga att saker förekom. Att man ristat något i sten är icke ensbetydande med att man praktiserade det.

Giftermål genom handtak har funnits mycket längre tid och antagligen längre än indikationen från ca 2200 f.Kr. Det nya med Tor är att det är en tydlig ledare, medan det kanske tidigare och ofta efter var så att familjerna kom överens om giftermålet och det behövdes ingen förmedlare. Vi kan inget bevisa men påvisa att vid dessa två tillfällen har dess företeelser förekommit.

De fysiska lämningarna av lagritual kan dölja sig i de lösa fynden. De mer handfasta fynden är olika anläggningar vilka vi ej alltid till fullo förstår. Vi vet att man i sentid fram till vikingatiden anlade tingsplatser och en del av runstenarna är direkt eller indirekt manifestationer av lagarna.

Folktraditionen kallar stenringar för domarringar eller tingsringar. Fortfarande i dag kan man se i glest befolkade länder utanför Västerlandet hur byalaget samlats på en formell eller informell "domarring" för att de gamla må dryfta aktuella ärenden. Enligt våra landskapslagar samlades man på vissa håll och i småstäderna till ting varje vecka. Det kan inte ha handlat om annat än lokala ärenden.

Till detta kommer en del formationer av sten och terrasser vi bara kan spekulera i. Rågångarna mellan ritual och lag var i det närmaste obefintliga i ritualsamhället.

Starten på den fruktbara delen av min forskning började med att jag kunne ge en tolkning på början av Laghällen i Högsbyn. "Den nakna kräver bopålar på land under halva året ... vara lag på ... 12"

Det var klart att jag började leta efter lagar såväl på andra hällar som i andra kulturer. Eftersom nästa bit tydligen handlar om astroritualet var det naturligt att jag letade efter samtida ritual. Symbolerna på hällen kunne grovt datera texten till mellan 3000 och 1000 f.Kr. Det senare datumet motiveras med en eftersläpning där vi ej finner rationaliserad skrift likt kilskrift eller den hieratiska dvs. egyptiska snabbskriften på våra hällar. Men symbolspråket har tydligen levt vidare för att beskriva lagar och ritual till sista årtusendet.

Skeptikern vill måhända slå ifrån sig och säga att symbolerna är bara klotter … och säga våra förfäder var primitiva vildar så de kunne inte skriva? Texterna kan inte vara så gamla?

Men symbolerna är bevisliga eftersom vi kan jämföra dem med andra samtida kulturer och leta efter betydelse dels genom deras logik och dels genom att jämföra med de andra kulturernas betydelse.

Jag ägnade flera år åt att rekonstruera basen till fornspråket dvs. en stavelsestruktur vi kan finna i vårt ordförråd. I synnerhet de ord som var aktuella då eller som vi kan finna i våra tidigaste lagar är förstås intressanta. Lika mycket tid la jag på att finna strängar det går att tolka. Det arbetet kan man hålla på med hur länge som helst. Slutet av boken ägnas en redovisning av hur långt jag kommit för närvarande.

Eftersom jag kan flera språk sökte jag först i dem och sen i närliggande språk utan förutfattade åsikter. Kan inte se annat än att vi liksom i dag får nya ord i språket via kulturellt umgänge och influens. Vi har under tidernas lopp lånat mycket utifrån. Senast studera jag gutniska lagspråket där man finner lån från Östersjöområdet.

Finskan har från gutniskan lånat en exakt skrivning till kauppa och kaupunki dvs. handelsbod och handelsplats. Gutniska, norska och finska har det gemensamt att man skriver ut ursprungliga dubbelvokaler såsom au, eu, ae istället för våra ö, y, ä och aa för å. Då är det lätt att lösa i stavelser KA UP = gå up och vi anar resonemang om balansvågen bakom.

Handel är en synonym och kommer antagligen av handslaget som beseglar att båda parterna är nöjda med vad som finns i balansskålarna dvs. köpet i ena och betalningen i andra. Symboliken är också en normal algebraisk ekvation med det obekanta i ena skålen och det kända i andra skålen. Vi ser några vågbalanser i hällristningarna.

Ideogrammen beskriver ett fenomen på ett någorlunda begripligt sätt om vi förstår den tiden. I det egyptiska bildspråket var principen att skriva i symboler och förtydliga med ett ideogram som kunne säga samma sak. Exempelvis för att beskriva människans handlingar finns över 50 olika ideogram med en människa i olika situationer och med olika attribut.

I de norröna texterna är det istället så att där man har kunnat skriva i symboler har man gjort det, men sen kan man mitt i meningen sätta in ett ideogram eller en ikon för att spara tid och plats. Ideogrammen gjordes för tillfället medan ikonerna var de kända begreppen såsom de nakna fotspåren för Den Nakna.

Den sjätte aspekten är vad vi möjligen kan finna i våra tidiga landskapslagar. Resten av detta avsnitt ska ägnas till en genomgång av de olika balkarna och där Äldre Västgötalagen ligger nära till hands som modell. Dock med tillägg av religionsbalk och kunga- dvs. ledarbalk.

För närvarande har jag hunnit läsa igenom svenska lagarna, men ska när jag hinner läsa även de övriga nordiska lagarna i en utförlig tolkning likt Holmbäck & Wessén jag använt som underlag för detta avsnitt.

Våra äldsta är Skåne-, Guta- och Västgötalagen skrivna vid ungefär samma tid och med tydliga rester av det förkristna. Dessa bygger i sin tur på äldre nedskrivningar efter vad vi kan förstå. Förmodligen går de tillbaka till 900-talet då vi känner till de norska lagarna och isländska lagarna. Danska lagen kan vi ana genom att Saxo berättar att Sven Tveskägg gav danska kvinnan lika arvsrätt, vilket indikerar att det fanns nedskriven lag. Men sen får vi förlita oss på att nordborna lärt av sitt umgänge med romarna vilket borde ha gett dem idén till att ordna lagarna i balkar. Men ordnade sedvanor har nog i någon form funnits i folkminnet sen urminnes.

Observera att egentlig landslag fick vi i Sverige först med Magnus Eriksson på 1350-talet. Dessförinnan och fram till 1734 gick landskapen efter sina egna lagar. De var snarlika i de olika landskapen och i viss mån gjordes de lika genom nedskrivningarna.

De speglar dock de olika förutsättningarna i de olika landskapen och att dethär med kungarike var inte så viktigt bara man hade sin lag för det egna landskapet. Sen får man komma ihåg att lagar i allmänhet är skrivna för att täcka alla eventualiteter. Praktiken är att många av de spektakulära reglerna kanske aldrig tillämpats eller kanske bara någon gång per århundrade. Det syns tydligast på de glesbefolkade Dal där många av balkarna och lagreglerna inte alls hade aktualitet.

Vi kan förstås inte göra en rättvis jämförelse med den mest kända lagen av Hammurabi och tillämpad i stadssamhällen senare än våra äldsta fragment. Hans lag omfattade mer än vi senare möter i våra landskapslagar. För att nämna några huvudrubriker: mened, stöld, feodalt arrende, arrende och jordbruk, köpenskap, kontroll av starka drycker, lån, skuld och pant, äktenskap och skilsmässa, arv adoption, läkarverksamhet, byggnadsverksamhet, hyra boskap, hyra slavar, anställa arbetare …

Men låt oss göra en analog jämförande genomgång och se vad vi kan skönja dels i landskapslagarna och dels i hällristningsmaterialet.

Religionsbalken

En naturmänniska från Sibirien sa i ett TVprogram "Allting är människa" för att uttrycka sin plats i universum. Det är ett naturligt sätt att inte bara mäta livsrummet utan leva med livsrummet. Japanerna har fortfarande åtminstone på papperet kvar tanken om symbios med det vi lever av.

Någon vill kanske gärna missförstå detta och säga att grekerna lärde oss att människan är alltings mått. Där ligger just skillnaden genom att med den grekiska synen ställer människan sig ovanför naturen och blir gud.

Amerikanerna är deras raka motsats japanska filosofin genom att de ser farliga fiender överallt och allt ska kämpas ned. I klartext de är i det närmaste artificiella och virtuella varelser utan den historiska rot vi nordbor egentligen borde ha.

Det är förstås så långt man komma i distans till de som nu är födda och lever hela sitt liv i en storstad. För naturmänniskan var det naturligt att spegla sig själv i växelverkan med åtminstone det som rörde den egna vardagen.

Om vi ska söka en förklaring till att idolerna blev mänskliga är det förstås därför att när folk skulle arbeta med tingen och processerna var de själva en del av det hela. Det är inte lätt att abstrahera och göra en allmängiltig beskrivning av nånting om man inte har ett väl genomtänkt ordförråd och maller att gå efter.

I en tid närmare vår i Västerlandet har idolbegreppet gud snarast blivit en önskefixare som gör arbetet medan vi själva drömmar och har roligt. I drömmandet ingår att inbilla sig att kartan och budskapet är verkligheten … att om man bara har uttalat ordet underordnar sig verkligheten och är etablerad i en form som passar människan.

Det är naturligt att söka en första början och en yttersta orsak. Vad än vi ska syssla med av dött eller levande letar vi automatiskt efter början och slut. Sen är det ett behov hos många människor att ha ett stöd i en tanke om en högre makt. Vi kan förstås inte veta vad folk tänkte för tusentals år sen. Men vi kan se vad de såg som högre makter.

Som exempel tas förstås Laghällen i Högsbyn och Den Nakna. Vi känner till en renässans med henne som idol vid denna tid. Den Nakna är dock en gammal europeisk princip vi ser i speciellt Lausselgrottan, Frankrike med tre varianter. Det centrala är dels fruktbarheten och det återkommandet födandets princip, dels omsorgen om det nakna och oskyddade.

I Den Nakna personifieras även såväl regn för växterna som mjölk och näring för djuren eftersom amman är en av hennes aspekter. Vare sig det är människan som en del av naturen eller det man lever av nämligen livsrummet. Det är egentligen självklara principer för överlevnad.

Laghällen börjar med ett par nakna fötter, vilka är naturligt att tänka som den påbjudande makten. Detta förstärks av vad man måste se som en värnformel:

.

Giftermål och kanske även andra högtidliga avtal och liknande kan ha använt samma ceremoni. I vår tid skulle det inte vara möjligt, men klimatet var sannolikt mycket varmare för 4000 år sen.

Det långa tidsperspektivet och mångkulturen talar för att vi får lämna öppet för flera rituella idoler både lokalt i ett landskap och i det större sammanhanget Norden. Förmodligen hade man ritualgemenskap i mindre folkland av typ härad och de större folkstammarnas gemenskap kan vi inte få säkra uppgifter om.

Mina analyser av ritualguldet från folkvandringstiden talar för att man i Västergötland haft minst tre typer av rituella symboler. Det är de stora kvinnliga halskragarna, de stora manliga halsringarna och att dessa förekommer parvis.

I många avseenden är det svårt att dra gränsen mellan ritual och lag. Att ritualet var starkt fram till vikingatidens första början syns av ritualguldet.

Kungabalken

Äldre Västgötalagarna , Skånelagen och Gutalagen har ingen kungabalk för sig. I Västgöta-lagen ingår det i Rättslösa balken varur man kan sluta sig till att innan rikskungarna hade man ett internt Alla Götar Ting inom Götalandet. Man var medveten om att utan en ledande funktion var samhället rättslöst. I vissa saker kan endast kollektivet stå för den dömande makten.

Man kan också sluta sig till att västgötarna hade egentligen inget emot att en utombys kung tog sig av att döma och ta hand om de svåraste brotten. Det är svårt att som i häradsting sitta och döma sina egna. Övriga ärenden är en fråga om att i fördragsamhet och med jämlikhet komma överens om det gemensamma.

Men kungabegreppet är vida äldre och användes förmodligen om härads eller hundares ledare, vilka in för folket kunne vara ritualledare. Näskung förekommer i sammanhangen liksom vising och vi kan lämna öppet för par av kungar. Rökstenen talar om ett tjugotal kungar och parvis.

I Biskops Sagu från Island berättas om hur biskopen vann över de gamla sederna. Antagligen kunne inte tingshövdingen riktig förklara och ursprunget hade fallit i glömska, men när de stod in för en viss sten i en gammal helig anläggning kallade han den årmannen. Biskopen tycks ha varit av den nitiska sorten och enligt legenden gjorde han korstecken över stenen och … se den sprack. Kanske liknande ligger bakom borrhål i stenar jag antar varit altarstenar eller hör till en domarring här i min socken?

I alla händelser antar jag att ikonen årmannen var manifesterat i stenen och med tillhörande riter och där sen en part fanns på himlavalvet för att bestämma året och dagen. Inom vårt kulturområde har vi manifesterat liknande i ortnamn som Edsten, Stenlille, Maidstone, Frösten, Hovsten, osv.

I känt tid var årmannen kungens eller annan höjdares uppbördsman som årligen krävde in. I Hälsingelagen används uttrycket konungs ari, där man också kan tolka det som "kungens örn". Örnen var en gammal symbol för "att gripa bytet"

Vi kan inte skala ned bakåt utan vi måste ge flera möjligheter. Laghällen, Högsbyn måste förstås så att bolandet leddes av par för odling och avling. Evenstorps modell ser ut som om att ledaren var främst, men inte utan sin make som var symbol för odlingen. Den hällen handlar bara om odling.

.

Nederst finns Den Naknas fötter och uppe snett till höger har vi den manliga ledaren. Han har tunika av känt hettitiskt snitt och associationerna går till det fyrdelade ioniska samhället.

I Västergötland har vi Kinnefjärdings härad som leder tanken till fyrdelning administrativt. De fyra orterna Åsaka och folktraditionen om ritualgemenskap förstärker antagandena om en fyrdelning även i detta fall åtminstone under någon period i forntiden. Resterna i språk och lagar visar att man tänkte sitt talsystem geometriskt med exempelvis den geometriska talserien 1,2,4,8,16,32 … vilken är lätt att åstadkomma i geometriska figurer. Det är bekvämast att räkna med heltal.

.

Denna ristning från Backa förenar administrativ delning i ornum känt från såväl Jyske lov som från Skånelagen.

Ett annat ord är birke. Det betyder att en viss del av helheten är urtagen ur helheten med en annan rättslig ställning. I detta fall är det prästinnan eller oldfruns område. Det är avskilt och hon är symbol för odlingen från foten under jord till hunden. Det är möjligt att älgen är symbol för ledaren och den världsliga administrationen och att de disponerat över en fjärdedel.

Jyske ornum anses ha varit delat på detta sätt. Skånske ornum eller birke är helt enkelt privat egendom utanför byalagen. Man underförstår att dessa urtag liksom torpen av äldsta modell har ägts av en överklass och den var ej underordnad byalaget. Alla landskapslagarna gällde i princip alla och en officiell överklass kom först in på 1300-talet och lydde under landskapslagen. I Svealanden känner man inte till detta utan där kallas det urfjäll och är odlingar utanför byalagen utan att man direkt kan ana en överklass bakom.

Ofta glöms att våra nationella gränser är ett sent påfund och att vi hör till ett större kulturellt sammanhang. Namnen på folk, fylke och folkland har vi gemensamt med germanerna eller tyskarna. Den gemensamma roten tycks vara "föl" som symbol för ett folkmöte och är nära ritualsamhället liksom hundare. Samma gäller krets som fortfarande används i Tyskland. Härad och herred är också symboler för ett underförstått folkmöte men förmodligen yngre. Syssel, gau, län och amt är närmast administrativa enheter av sent datum.

Språkforskarna vill koppla begreppet hundare till räkneordet hundra, men hundare lär nog betyda 120 i så fall. De språkgenetiska forskarna har inte rätt alla gångar. Det är märkligt att man använder decimalbegrepp som bas innan man började använda systemet överhuvudtaget. Likadant är det med finskans sata som skulle höra till en helt annan språkgrupp enligt dem. Enligt mitt språköra och påläsning tycks finskan fått ordet från latinet liksom mycket annat, när Michael Agricola systematiserade utifrån latinet.

En rimligare lösning är att fylke och hundare har varit benämning på ting eller folkmöte i fölets eller hundens tecken. I Backa tycks man ha haft möte i Älgens tecken, medan vi på Dal kanske haft i Hjortens tecken?

En annan symbolik och benämning är att före kungamakten ägde bondelagrummet allt. Med kungarna ägde de allt som inte var inmutat av de fria bönderna. Insprängda i helheten fanns förutom bönderna städer även de kallade birke samt storböndernas torp, men dessa kunne förstås också äga enskilda gårdar eller hela byar.

Allmänt måste vi anta att i ritualsamhället arbetade och levde man ideellt i nån idols namn.

I början antog man att storhögarna var bevis för att bronsålderns samhälle ledde av stora hövdingar. Sen har man funnit högar utan spår av begravning och ledaren är virtuell. Högarna är för få i många trakter för att man ska kunna anta en kontinuerlig tradition att generalisera utifrån.

En fruktbarare tes är att anta att man hade både och. Att bland normala bosättningar fanns de som levde på handel och industri. Deras förhållande till bondebefolkningen kan vi inte uttala oss om. Därför att utgrävningar och material är för lite för att ge statistiskt godtagbart underlag att dra slutsatser av.

De här nämnda fragmenten är bara antydningar om att man åtminstone i Bohuslän och på Jylland kan få kännedom om en fyrdelning av samhället.