Kultur i lasten 2

tidbåtar, ritualbåt, Snorre Sturlasson, flock, följe, båtsocken, färd, hird, tidiga skeppsbyggare, världens äldsta båt, Ferriby-båten, Valderøy-båten, klinkbygge, hartskaka, egyptisk skära, katt, tamhöns, fånga bläckfisk, farmän

Nedan finns några exempel på vad de tog med sig hem. Sällsynta frukter, salt och andra förgängliga varor syns förstås ingenstans. Till detta må läggas exempelvis att den nuvarande plogen är sannolikt utvecklad fram den beotiska plogen med sula. Nästa steg var att sko den med järn och sen så småningom få den att vända tiltan. Vi finner såväl denna tidiga modell som en från Kreta på våra hällar samt förstås den egyptiska. Vagnarna för stridsbruk är en annan produkt för de stora karlarna.

 … Frågan här är detta en kombination av vädurshornen och den normala lilla båten som anger början av säsong? När det gäller lasten dvs. inklusive idoler kan det lika bra vara en blandning av tidsenheter och idoler. Olika för och akter borde vara nån sorts ledning, men är det inte alltid, även om en fena normalt sitter i aktern. Det som ser ut som en svans är oftast ett långt bogsprö. Bäst är att se hur idolerna eller paddlarna är vända på däck. Paddlare sitter normalt vända mot färdriktningen, medan roddare har ryggen mot färdriktningen.

Tidbåtar och ritualbåtar behöver förstås ej vara perfekta båtar. Men många av oss förväntar att om man ritar en båt "ska det vara på riktigt". Till detta kommer åtminstone på Dal och i Göta Älvdal att man med en och två linjer anger om det är sommar eller vinterbåtar. Trelinjer är kanske en abstrakt båt enligt den generella logiken.

Vi måste fråga oss om man kunne bygga skepp för ett par dussin man omkring 2000 f.Kr? Det är då den typ vi ser på Rörbyskeppet som är mest aktuell. Den förekommer ofta på hällristningarna och tycks vara en nordisk typ som inte riktigt kan jämföras med något från söder. Den tydligt tecknade kölen och ibland med fena är karakteristisk.

Vikingars tummått

Först får vi ta ett mellanstick för att få dåtida sannolika proportioner. Snorre Sturlasson räknar upp en mängd konventionella siffror i sitt Skaldeskaparmål vers 66. Fem män är en flock och sex är ett följe … vi ser dock i regel mest följen med sju på våra hällar. Men sju är en besättning, så kanske en är rorsman. Denna enhet kallas även en båtsocken och var troligen en rese- eller militärenhet före Västgötalagen med dess tio gårdar att bygga kyrka.

Det dubbla dvs. 14 var en färd och förmodligen en båt för tolv roddare plus en styresman och en utkik ... alternativ två av den mindre storleken. Snorre berättar att detta var den normala storleken för resor. Likaså har man sannolikt rest åtminstone i par om inte fler eftersom det sprider riskerna vid haveri.. Handelsbåtar kunne ta runt 50 ton last och om man rodde kunne man tillryggalägga 60 - 100 kilometer om dagen. Segel kunne förstås mer än fördubbla sträckan vid förlig vind. I båtlagen rådde jämlikhet, men båda behövdes. De senare skeppen för 24, 36 eller ännu fler var förmodligen militära enheter och kungsskepp.

En hird var 40 och den heliga Olaf lär ha haft 64 i hirden medan danska kung Nils var andra ytterligheten med sju man i följet. Slutligen må nämnas att ett fylke var 50 och en här 100. Det var naturliga mått i dåtiden glesbygd. Så om vi ser bemanningsstreck på 80 stycken (kallar Snorre en befolkning) är det nog snarare en folkräkning än en besättning.

Uppgifterna i landskapslagarna ger att seglingssäsongen då var 16 veckor. Principen kan gå hur långt tillbaka som helst nästan. Kanske ett folkland ställde upp med en båt inklusive mat och sen i bolag med andra folkland drog på långfärd.

Från vikingatiden har vi sannolika exempel på bolag mellan Västergötland och Jylland. Magnus Lagaböters lag anger månadsmatbol, som norm för hur mycket proviant man behövde. Det tycks ha blivit nån sorts norm även för bönderna på Dal att beräkna sitt hushåll efter de reglerna. Reglerna är med rätt stor säkerhet mycket äldre än den lagen.

Tidiga skeppsbyggare

Vi har inte många föremål av träd från bronsåldern bevarade i Norden. Enstaka paddlar och bitar av skepp är det ende. Av dem har man fynd som är nära 10000 år exempelvis från Duvensee och yngre fynd från Ertebölle 4700 f.Kr. Men undervattensarkeologin i de danska farvattnen bringar ständigt nya uppgifter som kan vara mer än 5000 år gamla … så framtiden kan bli intressant

Men kanske vi ändock ska börja med "världens äldsta båt". Vi får göra ett ordentligt skutt till 5000 f.Kr. och rätt nya fynd i Kuwait Ett brittiskt team från University College, London har vid utgrävningar i Subiya, Kuwaitviken gjort fynd av bitumen med avtryck. Det visar att det använts som tätning av havsgående båtar. Det är ett viktigt fynd ur många synvinklar. Nu behöver vi inte åtminstone på ett tag flytta tillbaka " äldsta fynd". För det andra vidgar det våra vyer om förfädernas förmåga att göra långa resor.

För oss i Norden riktar sig intresset främst mot seglation i Nordsjön och längs Atlantkusten. Vi vet med säkerhet att man tidigt under bronsåldern fick kontakt med tennfyndigheter i England och kanske importerade bronsyxor och annat därifrån vid sidan av handeln med områden i Mellaneuropa. Man menar att det funnits en handelsled från Irland till Norfolk där Irland levererade guld. Därifrån kan vi då tänka oss fortsättningen till Danmark.

Dessutom brukar man alltid nämna bärnsten, men efter vad jag minns av en karta var den handeln mindre omfattande och senare än bronsåldern. Antagligen har man byteshandlat med ett mycket större sortiment än vi kan se för oss i fantasin. Förmodligen har en del varit samma varor som vi känner från mycket senare.

Ny dateringsteknik av trä har gjort att vi numera finner Europas äldsta är Ferriby-båten från North Ferriby Yorkshire, England. Första båten av tre fann 13-åriga Ted Wright i 1937 medan den äldsta grävdes fram 1963. Den är runt 15 meter lång och 2,5 meter bred av breda ekplankor hopsydda med tvinnade grenar av idegran.. Den hade plats för 2 x 9 roddare och möjligen en mast. Den dateras till 2030 - 1780 f.Kr. medan de två andra är några hundra år yngre.

Egentligen är det självklart att måste ha kunnat bygga båtar med stor bärkraft för att kunna frakta sten från Wales till Stonehenge 2000 - 1500 f.Kr. Men vi behöver ju alltid bevis och samma gäller våra föreställningar om hur långt man kunne segla med båtar av denna storlek. Men som vi ser av våra hällristningar hade man båtar av olika storlekar allt från den lilla ekan till havsgående båtar. Det är inte alltid störst är bäst, såsom exempelvis på en färd längs Europas floder. Där man fick anpassa storleken till hur mycket man kunne dra förbi forsarna.

I sammanhanget bör nämnas hällristningar av några klara egyptiska båtar i Norge varav en tycks vara en vassbåt. Min forskning sysslar inte med exakta dateringar men tydligt är att man senast under tredje årtusendet kunne bygga havsgående båtar för frakt.

Äldsta fyndet i Skandinavien är från Valderøy-båten från Sunmöre, Norge som kan ge en fingervisning om tekniken ca. 1300 f.Kr. Fyndet visar på klinkbygge, med sammansydda klinkställda plankor och hålen tappade. Tätningen har troligen varit mossa med harts. Fynd av harts tyder på att det varit handelsvara för båtbygge men även bronsgjutare använde det i sin tillverkning.

Ett tänkbart mellanting mellan skinnbåt och brädbåt är att man klädd brädbåten för att täta den. Med den klinkerbyggda båten kommer problemet att täta den. Vissa sorts mossor har varit lämpliga, men än säkrare blir det om man använder en limmande massa såsom harts. Sen kommer problemet att få de hartsmängder som krävs. Samma gäller kanske egentligen också virket till båtbygget åtminstone i Danmark som tidigt varit avskogad och utan furuträd.

Vi ser att det ena problemet skapar fort det andra och om romarna säger "det är nödvändigt att segla" menar man kanske det är nödvändigt att idka handel för att få de råvaror och även färdiga varor man saknar.

 …Katten däremot kom fast vi vet ej med säkerhet när. Det finns i varje fall bilder och samma gäller tamhöns. Husdjuren har kommit från söder, där kanske landvägen åtminstone till Danmark är den säkraste gissningen. Dock var djuren över lag små och lätta att transportera. Men man måste ta sig över en och annan flod på vägen och till Skandinaviska halvön går det ej utan båt … även om Norra Skandinavien fått och gett mycket landvägen.

Man använder fortfarande metoden i Medelhavet. Det är hål i botten på krukan de använder på långrev. När de vill ha ut djuret häller de i lite extra salt vatten i ett hål i bottnen på krukan.

Bornholmarna blev redan under bronsåldern skickliga på vissa metallarbeten man antar att de lärt sig i Grekland. Dolda i myllret av figurer på våra hällar ligger många fragment av kulturutbytet. Vi kan icke med säkerhet säga på vilket sätt det skedde. På papperet är det lika sannolikt att Egypten och Medelhavsländerna seglade hit, som att våra seglare tog en tur till söder om sommaren.

Kanske man symboliserat kölen med en vattenorm … eftersom den var livmoder i andra sammanhang. Ovanpå den la man den "levande" bäraren … vi ser anka, häst, hund och möjligen fler symboldjur som gallionsbild. Denna uppfattning får man av en och annan undanskymd båtfigur på våra hällar. På hällarna får vi hela tiden försöka se vad är idé och vad är ritual och i färre fall vältecknad verklighet. Hällarna hade i grunden en funktion av abstrakt lag.

Man har sannolikt hämtat trä och harts samt även skinn från norr. Ytterligare en råvara vi ej känner till omfattning är träkol för bronshanteringen. Danmark bör rätt tidigt ha fått brist på den varan. Landet var tätare befolkat än Snorres Island och vi talar om många hundra år med samma teknologi.

Det är ingen tillfällighet att vi ser samma sorts fotspår vid Nämforsen som på Dal och andra ställen. På andra sidan Kölen finner vi enstaka egyptiska båttyper på hällarna enda upp till Tröndelag.

Norden var då utan metaller och teknik att bearbeta dem. Det har man med säkerhet hämtat från söder där Alperna och England är två möjligheter enligt fynd från hällkisttiden. Bronsgjutningen fick man lära sig men även mer avancerad teknik att göra plåt och senare med inläggningar. Man har funnit avancerad plåtteknik på Bornholm. Det passar ihop med ristningen med en bläckfisk samt att många av de ristade båtarna är av grekisk typ.

Detta är en generalisering från tidigaste bronsålder till romerska järnåldern vi dock bättre begriper som en period med handels- och kulturutbyte med södern. Jag har tagit upp handelsfolket erilerna med sannolika rötter i bronsåldern.

Vi har anledning att anta alla dåtida handelsfolk blev en överklass som tolererades som ett särskilt lagrum i bondelagrummet. De var kulturbärarna och de finaste lämningarna är förstås guldet. Det berättar att de var en kulturbärande överklass och en gren av den keltiska kulturen. Den sträckte sig från Atlanten till och med Anatolien innan romarna bredde ut sig och lärde oss förakta kelter och våra förfäder. De var också bärare av runorna och hade vidsträckta kontakter.

Frågan är förstås om ej dessa eriler hade kontakter med fränderna i Norden när handeln började blomstra igen från 500-talet och framåt? Följdfrågan blir då om de förde kristendomen med sig i detta tidiga skede?

S. Nancke-Krogh har fört in skyterna i diskussionen … dock ser vi varken schamaner eller skyter på våra ristningar men väl några kelter. Därtill påvisar han också att olika former av kristendom säkerligen kom till Norden lika fort som den skapades i söder. Vi vet att erilerna var arianer i början av 300-talet. I en mångkultur var det bara ett inslag bland andra. Därmed är vi inne i vår tideräkning och frågan är hur många företeelser vi kan dra bakåt i tiden och hur långt?

Han tycks dock för mycket romantisera schamaner och ryttare och glömmer att förklara exempelvis våra keltiska halsringar och halskragar, samt en massa import från Unetice, Halstatt och La Tene. Likaså undviks då eventuella tidiga kristna bland eriler och andra med kontakter söderut. Erilernas figurvärld är en föregångare till Eddan. En mellanlänk som källa är bildstenarna på Gotland.

Gotland har ett tidigt material av bildstenar från folkvandringstiden. En del vill anta att de är provinsialromerska. Troligen är det bättre att ta steget fullt ut till rötterna i Grekland. Den runda grekiska skölden har anor sen bronsåldern. I början av vår tideräkning fanns den på många antika friser och andra konstverk. I synnerhet konstnärer och guldsmedar har säkerligen gjort en gesällresa dit. Det är väl oklart om våra guldhalskragar är inhemska eller om de har gjorts i Olbia av grekiska experter på grannulering.

……….

Från vikingatiden känner vi till den stora ansamlingen av mynt på Gotland. En kvalificerad gissning är att en del av det är betalning för stenarbete och utsmyckningar till kyrkor i länderna runt södra Östersjön. Sönderjyllands stenkyrkor är relativt unga trots att kristendomen kom från söder.

Antagligen byggdes de första i trä eftersom det fanns gott om lövskog där. Dopfuntarna är delvis från Gotland liksom högre upp i östra Jylland och på öarna finns mer samt förstås i Sydsverige. Men utöver detta fanns farmän och hantverkare på denna centrala ö för Östersjöhandeln. De riktade sig säkerligen norrut. Man har hittat lämningar av många fler björntassar än det har funnits björnar på Gotland.

När jag jämför mitt bildmaterial före vår tideräkning med det som förekom under det första årtusendet och under första kristna tiden i Norden ser man knappast någon skillnad. Fundamentalism är något man lär sig av gamla testamentet. Men även Uppenbarelseboken har klara instruktioner att man ska döda alla som inte har den rätta tron. Något av detta finns fortfarande i tanklösa uttalande i allehanda sammanhang den dag i dag.

Den fundamentalistiska romerska kyrkan var en process mellan ca år 700 och 1100. De franska och tyska kejsare använde kyrkan som maktmedel och gjorde det till en statsreligion och pressade delar av Norden att följa efter. I samma takt rensade man ut kättarna och där jesuiterna var den verkliga städpatrullen.

Observera ritade båtar behöver inte alltid efterlikna verkligheten exakt. Men några av de båtar jag tagit med ser väldigt naturliga ut. Symbolisk båtar blir en konvention man följer av gammal vana.