Sumeriska seglare i rumtiden

ritualtid, Enki, årsritual, akkadiska sigill, rumtid, sumeriska båtmodellen, kykladiska modellen,

Först en titt på ett par båtar, vilka säkerligen handlar om tid och ritual och är virtuella båtar. Vidare kan vi lära från dem att även sumererna hade seden med galjonsfigurer, vilka hade mer betydelse än att bara var prydnad. Eftersom det handlar om ritualtid anger de "från och till".

Man kommer att tänka på sången om han som hade foten i en potta, när man ser Pappa Långbens ena ben. Benet är förmodligen menat som Vattenormen. De har tyvärr återigen beskurit bilden till oigenkännlighet. Men antagligen är det Enki som sitter på tronen eftersom vi ser vattenlinjerna över hans axel. Det är svårt att se vad han har i handen, men det kan vara insignier för jordbruket.

Enki var huvudgud i Eridu och hade liksom Inanna två aspekter. Dels regnet symboliserat med Vintergatan/Watergate och del var hans tempel Abzu i underjorden och en symbol för de underjordiska vattnen och tillväxten.

Vi kan vara säker på att båten är inte reell och vi behöver all vår kunskap för att "se" det som inte finns i bilden. Den symboliserade vattencirkulationen och underjordens båt är ett totalt varv i biosfären så som nutiden barn lär sig hur allt fungerar

Vi som är födda på landet fick allt med modersmjölken, men numera behöver 95 % av barnen att lära detta mest genom bilder.

I den babyloniska symboliken ser vi Ahura Mashda stå eller sitta på Vattenormen Tiamat. Ordet Tiamat tycks i ursprunget handla om utflöde och förmåga. När vi talar om rumtid dvs. i tiden inkluderar det som sker vid en viss tid är det förstås tillväxtperioden och inkluderande såningen och därmed alla dess ritual.

Av alla sigill man hittills har funnit är en ytterst liten mängd publicerade. De är en god källa till att förstå årsritual eftersom man ofta bekräftade såväl regerande kung som årsritualen på rullsigillen. Därför är det bara ett litet urval jag kunnat finna och kvaliteten är inte bra på alla bilder. Det är dock nödvändigt att kunna visa motiven som bevis för resonemangen.

Detta sigill är från ca 2000 f.Kr. och här ser vi tydligt att man markerar för och akter med idoler vilka säkerligen har anknytning till årsritualet. Mer tid syns i halvmånarna ovanför. Vi känner igen de två djuren vi ser i andra sigill och de är halvårssymboler. Enki/Ea bär en volangkjortel och den typen började man se på akkadiska sigill samtidigt som gudarna tog mänsklig gestalt.

Även detta är en bild av rumtid och vi måste underförstå det mesta. Han har en ring och då möjligen ett rep i handen som "första repare". Då har vi att underförstå allt det praktiska bakom repet och i samhället. Som en välfungerande organisation.

Vi kan hänga upp oss på att det bara är en lätt krusning på vågorna under båten. Sen är det frågan om vilken värld vi talar om. I underjorden är det säkerligen inga vågor alls. I landskapet runt odlingarna fanns ej heller vågor. Det gäller såväl i Mesopotamien som Egypten där man ofta ser en spegelblank yta på floderna. Å andra sidan älskar fotografer blankvatten och sol

Därmed kan vi börja söka båttyper i så väl Södern som hos oss och jämföra dem och eventuellt grovt datera dem. Svårare är det att alltid skilja mellan tidsbåtar och reella båtar medan ritualbåtarna i regel avslöjas av sin last och av vad som ses i för eller akter.

Jag har inte tillräckligt material att göra en vetenskaplig analys, men kan ändock göra en preliminär översikt för att visa frågans vidd. Ej heller är min kunskap om båtar särskilt stor eftersom jag är uppväxt i inlandet utan vattendrag i närheten och båtar har för mig bara varit ett redskap när jag skulle fiska.

Vi är vana att splittra upp allt och att tänka skilt i tid och rum. Förfäderna levde i rumtiden och innefattade allt i livsrummet under den tid de beskrev. Egentligen hade de rätt. Det är vi som förenklar och glömmer bort att vi är en del av tiden och historien.

Vi ser att handelsmannen har med sig en ko att bära en del av hans varor. Vi kan sluta oss till att det är en vassbåt genom att fören är uppbunden. Vi ser att man har någon symbol i fören och vi ser liknande på våra båtar, medan den treflikade symbolen i aktern ses sällan. Här tycks det vara en lotusknopp och symbol för tillväxt.

I övrig är typen ytterst vanlig med inåt rundade stävar och där Rörbybåten nedan är ett daterat exempel till 1700 f.Kr. senast.

På våra båtar/skepp är den vanliga detaljen en "svans" som visar sig vara fören när man jämför med hur folk står i båten. Vanliga aktersymboler är en tvedelad avslutning, en fena eller en styråra eller bara en utdragen linje.

I vissa fall kan man ana att de hade vattensnoken som en förebild för begreppsbildningen både för skeppet och den bärande vågen. Det är ju så att vi måste alltid beskriva nya saker med gamla kända saker. Drakhuvud hör till våra kända mannaförbund, medan handelsmännen förmodligen föredragit i neutralt and eller gåshuvud.

 …Från vikingatiden känner vi till skeppsnamn som "Ormen långa" och olika båttyper hade sina namn för att särskilja typer. "Snäcka" är ett vanligt namn i landskaplagarna. I praktiken behövde det inte vara märkvärdigare än att man valt en lämplig formad naturlig trädbit och snidat den till önskad form och tappat den i kölplanken. Fynden av dessa figurer är ofta formade som en tapp i andra ändan.

När man ser hällristningar med folk jagande val runt Kolahalvön påminds man om mannens otroliga mod och förmodligen även lättja. "Tänk att fånga en hel val och ha mat för hela byn en vinter?". De nordliga vattnen är inget att leka med och man måste känna vädrets skiftningar innan man ger sig ut på valjakt.

Mest var det förstås unga mån som de äldre välbärgade skicka ut på vådliga färder. Den äldre mannen börjar tänka efter hur dödlig han är och med rikedomen ökar gravgåvorna som bevis för vad han satte högst. Man blir rik bara på bekostnad av andra eller genom andras tribut, ty det är begränsat hur mycket en man kan släpa ihop själv. Snart nog ser man handelsmännen bakom båtar som blev skepp.

Denna båtmodell ur en sumerisk grav berättar att för vissa ändamål hade de denna typ med minsta möjliga friktion på lugna vatten. Vi finner en liknade typ på Laghällen i Högsbyn på Dal.

Denna typ används fortfarande av fiskare längs Indiens kuster. Men i regel med en utombordsmotor. En del av dem liknar nästan den egyptiska modellen nedan med för och akter i vinkel.

Den uppmärksamnades först på de s.k. "stekpannorna" i terrakotta man fann på Kykladerna. Typen antogs förstås vara därifrån. I fören ser man ofta en fisk eller delfin samt ett kläde. Måntro det är symbol för "äktenskapet" mellan man och delfin på vattnen? Vissa sena båtar har drag av delfin över sig.

 …Vi ser samma typ på Faistosdisken som en skrivsymbol. Det är den lilla figuren i höger hörn på föregående bild.