lagen i detalj, datering, europeiska symboler, månhorn, kelternas myter i jordbruk, ValCamonica, skära, bumerang,lunula eller gorget, brisingamen,fotsymbol, avlarnas lag,tidhjul, åttadelat solår, rituellt bad

Det är inte meningsfullt att försöka få hela lagen att rymmas på en bild eftersom den är så stor och det får inskränka sig till att kommentera lagen avsnitt för avsnitt:

Den Nakna hör till den europeiska symboliken sen åtminstone 15000 f.Kr. Hon finns i La Madeleine-grottan som en frodig naken kvinna med månhorn.

När det gäller odlingen finns den karga verkligheten, där exempelvis vilda, halvvilda och tama växtätande djur har ett mer varierat kosthåll än man anar. I klartext de äter det som är gott eller det som de känner kroppen behöver "gräset är grönast på andra sidan gärsgårn"

När en romersk etnolog och kartograf frågade en keltisk bonde om kelternas myter i jordbruk, svarade kelten med räven bakom örat på keltiska och här med svenska ord: "Jo, se vi har gudarna Solen, Hasselkäppen och Hästen" ... och det svenska vore förstås lika obegripligt och vilt germanskt som det keltiska rådet var för romaren

Den lilla kompakta bilden visar jordbrukets väsentligheter. Under solen en omgärdad åker och djurraden talar om varför och vilka medel man kan tänkas använda. Yxan kan vara bra att röja sly och skog med och dolken kan i nödfall användas som sticklingkäpp. Det finns fler bilder på samma tema i Val Camonica och från Spanien kan vi hämta HUESCAR ... "Huh den Karln" … min barndoms kvinnor kallade den sortens utseende HuHa-karlen.

Alltid gott att leva sig in i tjuvens natur och iklä sig dess hamn. Till vänster har Huescar en fruktbarhetssymbol som ena hornet. I ena handen skäran och i andra bumerangen. På bilden bredvid har en av hans medhjälpare fångat en av de tvåbenta bockarna. Han till höger är från Bohuslän Håttarnas land.

Om vi återgå till Val Camonica ser vi att nedanför åkern finns något som liknar en bröstplåt för kvinnor. Dessa har man ochså funnit liknande såväl i Nord- och Västeuropa som i Beotien, Grekland. Hela kompositionen liknar en lunula eller gorget eller vi skulle kanske säga brisingamen.

... och vi associerar automatiskt även till nymånegudinnan Inannas förförelsekonster när hon tog på sig bröstplåten "kom människa, kom"

Bröstplåtarna ovan kommer från Irland varav gorget är i guld och från sista årtusendet f.Kr. Lunula betyder väl på fornspråket ungefär "Månen nu flöder" ... de egyptiska skönheterna hade sina halskragar. Kogudinnan hade menit-halsbandet som var framtill format som en halvmåne och med en tyngd (fullmånen?) baktill. Den kunne användas att slå på trumma med i högtidliga sammanhang ... ungefär som en kosvans. Sumerer och egyptier var ej för fina för att sjunga lovsånger till kor, får och getter.

Av en händelse är ordvalet i början det samma man finner i Egypten vid midvinter. Slingan ska läsas motsols från den öppna fotsymbolen överst till höger. Denna slinga är det egentliga odlingshalvåret. Till denna stöter en sträng från vänster till stora slingan

Äktenskapssymbolen ser vi bland annat ristat på Ronarudden. Den består av två cirklar och två förbundna ormar. Nästa bild är av första-gången eller "de unga tu" ... där ristaren tycks ha ryckts med när han tänkt på den unga älgskogen.

Nog verkar Nyib luta sig förälskat mot sin grebba (fottecknet lutar sig mot grebbatecknet) ... och älgen är maffig ... och vad har de för sig i vågorna egentligen ... till vänster.

Boskapsskötarnas del av lagen är så lång att den här är delad i två. Andra delen följer som en direkt fortsättning på första. På övre delen ser vi till vänster en sumerisk symbol för mat ... och åtminstone boskapsskötarna räknade väl bara sin produktion som MAT ... där ju somliga i våra dagar har svårt att äta grönsaker, åtminstone om de är gröna. Lika mycket talar utformningen av deras avsnitt om att det inte var så noga med rituallagar, ty boskapen sköter ju sig själv. Ändå kan vi då läsa att någonting rinner ur en labyrint i jorden kanske ett mjölkoffer.

På undre bilden ser vi ett ojämnt organiserat tidhjul. Enligt vilket man delat in sitt år. Det börjar från fotspåret som betyder "På" och har en cirkel dvs. kvartal inskrivet. I övrigt ser det ut som ett åttadelat solår ... att jämföras med odlarnas mer strängt reglerade tid.

Tidhjulet till höger är från Leonardsberg, Norrköping och reglerar tydligen bara drygt halva året. Ser man noga på det ser man att det egentligen är olikt formade fötter som står vända ut från centrum. Hjulet till vänster är ett tidhjul från Ronarudden, Högsbyn där man markerat ett par tidpunkter. Resten av förklaringen finns nedanför. Då bl.a. 7 fotspår inskrivna i en rektangel. Eftersom de är olikt utformade anger de förstås 7 olika odlingens arketyper.

Slutligen har vi på boskapsavsnittet en urna, en labyrint och ett par fötter man kan speku-lera i ... och nedanför finns en nyupptäckt krok och en bit ringlande tid. Det antyder att man krokar sin tid i ett nytt år eller halvår. Urnan finns ovanför Skorpionen och Orm-bäraren förutom att den förstås är förvaringskärl. Eftersom det handlar om mjölk associeras förstås till kärnat smör.

Den lilla båten med officianterna i lagens utkant är av samma typ som man hade för 5000 år sen i Mesopotamien och som man fortfarande använder på floderna där ... förövrigt är det inte mycket förutom mattecknet som direkt knyter den till Sumer.

Om man vill leva sig in i lagens tillkomst kan man tänka sig att sällskapet i den lilla båten kommit som nån sorts missionärer med jordbruket och en variant av Inannamyten i bagaget. Myten har haft en speciell utformning med att istället för att utföra "gå-i-jord"-ritualet har man haft ett rituellt bad. Mytiskt odlade man i underjordens flod. I ett sydligare klimat var det kanske roligare och lättare att ta sig ett bad på våren, istället för att gå ned i en mörk jordhåla för ritualets skuld.

Sällskapet har då skrivit ner lagen och efter det "gått nerför" på östra delen av hällen till förstagångsföreteelsen eller ett rituellt bad. Efterföljarna har sedan varje vår gjort som vårfrun och renat sig in för nya odlingsåret.

I synnerhet i Indien fortsätter man traditionen med rituellt badande. Mest känt är förstås festerna vid Ganges. Vill man hitta något mer ursprungligt ska man söka sig till provinserna och deras varierande ritual. I Rajastan har man i mars–april en minst 18 dagars fest där Sivas hustru Gangaur är huvudföremålet och det är idet närmaste en kvinnofest.

Det är fest och ritual till våren, kärleken, äktenskapet och fruktbarheten. Festen börjar med fasta, sen processioner med lerbilder av Gangaur och kvinnorna är festklädda. Nästa dag är gunga-dagen då kvinnorna gungar under de stora träden, medan män och pojkar spanar in förstås … det kan pågå i flera dagar. Resten av tiden är sång, dans och offer till Gangaur såsom frukter, blommor, grönt gräs, krukor fyllda med vatten.

Det slutar med rituellt badande för såväl leridoler som folk i närliggande sjö eller flod … det finns förstås en del myter och berättelser om dessa fester och riter man säger vara minst 3000 år, men kan lika väl vara fyra till sextusen år gamla. Något liknande kan ha nått till Norden exempelvis för 4000 år sedan.

De nakna fotspåren med tår tolkas här "Det nakna". Den Nakna gudinnan syns mycket i Mellanöstern och Mesopotamien just omkring 2000 f.Kr. Det underförstås att det nakna också flödar. Underjordsormen är symbolen för ett kontinuerligt flöde under fruktbar-heten. I värnformeln syns en fot ovanpå detta flöde som går i en jordgrop. Jag tolkar det som att vederbörande blir dömd till underjorden och förmodligen mossen så som mossliken senare visar.

Den nakna levde kvar långt senare och syns även i Palestina som en naken tjej med flätor. Lägg märke till "oändlighetsspiralen" överst till vänster. Den är symbol för Floden eller kanske rättare Kanalen som börjar vid Rigel i Orion. Den syns på några hundra år äldre äkta sumeriska bilder.

Hela världsbilden och det praktiska livet fanns i symboler på himlavalvet. De flesta av såväl Egyptens som Sumers gudar är märkta med stjärnor. Det var naturligt att även rita upp ett reglerat flöde eller kanaler på himlavalvet i ett land vars jordbruk byggde på reglerad över-svämning. Den var också symbol för fördrag i allmänhet … mellan människa och natur eller annars. Solen stod upp i Floden vid vårdag- jämningen samtidigt med att månen var i Urnan alternativt Ormen fr.o.m. ca 2400 f.Kr.

Denna kombination skålgropar syns på ett flertal ristningar i Sverige och Norge. Det är sannolikt Ormhuvudet som avlöser Skorpionen som riktmärke för vårdagjämningens fullmåne. En fullständig Skorpion utfört med skålgropar finns i Lofta, Småland på häll. Vid Tingsplatsen och annars i Högsbyn tycks man mest ha varit intresserad av soluppgången vid vårdagjämningen.

Man kan väl säga att allt flöde på Laghällen talar för att det var Flodens tid och jag tycks mig läsa att man börjar året i Floden på denna häll. Kort sagt det finns en del faktorer som sammantaget talar för en datering runt 2000 f.Kr.

Till samma period slutet av tredje årtusendet hör "fördraget" och det "rituella äktenskapet" samt parsamheten. Man var tvungna att lösa motsättningen mellan odlare och avlare på ett rituellt sätt. I Sumer löstes detta rituellt genom äktenskap mellan odlarnas Inanna och ko-pojkarnas Dumuzi. Broderskapets fördrag är något mer allmängiltigt än ett äktenskap.

Det är detta jag ser på Laghällen. Bland annat genom att man kan skönja två pars olika fotspår. En ledarfot och en helhuggen fot för det ena paret och en tvåstruken fot och en helhuggen med markerad tå för det andra paret. Begreppet tån är allmänt boplatsen. Vidare bör man kanske veta att Egyptens år var delat i odlingens sommarhalvår och geten/kons halvår under regnperioden.

Om man vet lite om bakgrunden och om halvårsdelning och olika flödesperioder kan man liksom se att övre slingan är sommarhalvåret och nedre slingan är mjölkens halvår … där vi dock inte vet något som sinperioder och liknande. Men det finns symboler för "labyrinten" juvret och även ett stort kärl urnan där man lagrar smöret exempelvis.

Mitt emellan dessa går en linje som talar om vårritualer, vilka var detsamma som männi-skans bröllopsritualer … precis som det var i min ungdom där en del av fastlagsupptågen var likadana som bröllopstågen. Huvuddelen av alla ritualscener på hällarna handlar om våren. Man såg framåt en odlingssäsong.

Till Den Nakna hör rituellt badande … och man kan ansluta till folkminnet från Höge-lund. Antagligen finns det två företeelser i vad soldaten berättar. Dels att odlarna onanerade symboliskt i utsädet, dels att de unga sprang till skogs för att finna varandra så väl rituellt som i verkligheten.

På sextonhundratalet närmare vår tid talas om att de unga giftasvuxna sov i ladorna om sommaren … underförstått de skulle finna varandra och vara i fred. Sen efteråt fixade man till det med bröllop och att de oförsiktiga blev gifta och barnen fick en ordnad uppväxt och pension.

I det lilla vi vet om keltisk kultur finns begreppet "Lunden eller Hultet" jag antar hade att göra med älgleken … på samma sätt är symboliken runt källorna en fråga om vårens fruktbarhet och källsprång ... vill minnas att jag i flickornas blyga ungdom var i skogen några gånger.

För dateringen finns egentligen inget direkt astronomiskt. Att gå efter att det finns nån enstaka symbol av tidig sumerisk karaktär är ej heller en datering. Däremot det allmänna innehållet man kan sluta sig till. Exempelvis parsamhet och bröllop. Inte minst det nakna fotparet indikerande en naken gudinna som börjar uppträda i Sumer och Mellanöstern vid denna tid.

Fotspåren ned för hällen indikerar rituellt badande liksom huvudena man ser i vågorna. Mycket av det jag tolkar av texten syns i textens utformning när man väl vet vad det handlar om.

Till detta kommer då att vi vet om missionen på Dal vid samma tid i Evenstorp. De är dock inte samstämmiga men vi fick intrycken från olika håll av Mellanöstern och i en mångkultur finns alltid lite olika ordval, fast innehållet egentligen är detsamma. Vi vet inte hur länge odlingsmissionen pågick. Eftersom det finns äldre ristningar i Högsbyn kan det också ha varit så att folket på plats hade sitt eget sätt att skriva.

Sen har vi då anläggningen Ängen där det möjligen finns sliprännor i den mjuka lerskiffern. Enligt verbala beskrivningar kan man ha sysslat med rännor under kortare perioder på lite olika håll i synnerhet i Mellansverige. Det här med att slipa behöver inte ha pågått hela tredje årtusendet så som vid Flyhov, där seden slutade runt 2050 f.Kr. Utan vetenskaplig undersökning kan man inte säga så mycket utan det är ett stort frågetecken.