Cistercienser, tempelriddare, korståg

cistercienser, tempelriddare, Militium Christ, Cluny, gudsstat, Bernhard av Clairvaux , ordensregler, templare, riddare, sergeant, gårdsfolk, präst, munk, kyrkbygge, Forshem kyrka, Sancti Sepulchre, templarkors, ärkebiskop Eskil, rundkyrka, korståg, Alvor Portugal, danebrog

Cistercienser

I Frankrike hade benediktinerna sitt förnämsta kloster i Cluny, där så väl rikedomar som fint folk samlades för att åtminstone en tid samla lärdom. Cluny hade frambragt många helgon och var överdådligt rikt. Man åt fortfarande maten enligt benediktinerregeln, men på silvertalrikar. Man sov inte mer än efter regeln, men under baldakin av brokad.

Reaktionen kom när Bernhard tredje son av greve Tescelius till Fontaine-les-Dijon fick kallelsen och började i Cluny som 16-åring … en normal ålder att bilda sin världsåskådning. Detta blev för mycket för den nyfrälsta Bernhard och han flyttade till ett nygrundat kloster som sedermera kallades Clairvaux. Den orden han bildade kallades cistercienser och blev officiell 1119. Det var i sig inget nyskapande utan en återgång till de ursprungliga reglerna om enkelhet. Så fick exempelvis deras kyrkor ej ha torn som onödig extravagans.

Han måtte ha varit en sjutusan till predikant och glödande människa. Snart nog följde hans far och fyra bröder och 30 vänner hans exempel och blev munkar. Hans glöd spridde sig först till påven, som utnyttjade honom … och även till andra lärda och religiösa i Europa vilka greps av den nyandliga rörelsen.

Cistercienser samlade överklassens övertaliga söner som såg en chans att nå makt inom kyrkan. Så sent som i mitten av 1200-talet infördes celibatet. Abbotar och biskopar var i det närmaste politiskt tillsatta eller svågerpolitik. Biskoparna hade rang av kungabarn. För att leva ståndsmässigt var de tvungna att vara skattebefriade och att äga egendomar och syssla med handel.

Cisterciensernas verksamhet började redan på 1140-talet i Norden. För en gångs skuld var "Sverige" tack vare ärkebiskop Eskil först med nånting. Ett par decennier tidigare än Danmark byggdes cistercienserkloster i Herrevad som grundades 1144 AD. Orsaken var antagligen att benediktinerna hade så stark ställning i Danmark och reaktionen kom senare när de äldre klostren "döptes" om. Dessutom brukar verkan av ett herremanssäte vara störst i närheten dvs. i detta tillfälle Lund där Domkyrkan invigdes kort efter Herrevad. Senare tillkommer korherrarna augustinerna som var specialiserade som hjälpare vid katedraler.

Tempelriddare

Ungefär samtidigt som Clairvaux bildades vaktade 9 riddare Jesu grav i Sanctus Sepulchre = Heliga Graven i Jerusalem. De var från Sydfrankrike och av adel liksom Bernhard och hans krets. De bildade de första Christ's Militia och de första nio åren fick de sin inkomst genom allmosor av pilgrimmar till Jesu grav och till Jordan. Det blev snart nog en bra inkomstkälla.

En och annan påve hade idéer om att skapa Gudsstaten. Pipin den Lilla besegrade langobarderna på 750-talet och gav exarkatet Ravenna åt påven och tanken levde kvar länge. Det var endast Bysans som i det närmaste skapade en gudsstat. Naturligtvis stödde påven att bilda tempelriddarna med uppgift att skydda pilgrimmar, men även som en sorts armé direkt styrt av påven.

Året 1127 vid en stor samling i Troyes Frankrike fanns biskopar och abbotar tillsammans med påve Honorius och Stefan patriark av Jerusalem. Då instiftades orden officiellt och man bestämde de skulle ha cisterciensernas vita dräkt med ett rött kors med från roten växande smala vingar. Namnet fick de av att de fanns i Herrans Tempel. Deras viktigaste uppgift var att vakta graven och att skydda pilgrimmarna under deras färder.

Deras ledare i Jerusalem var från början Hugh av Payens och Geoffrey av St Omer. Hugh vände sig till Bernhard av Clairvaux att denne skulle skriva en uppmuntran till dem som ville stödja eller bli med i templarna. Efter en del trugande och kanske för att Bernhard skulle hinna formulera sig skrev han en uppmuntran i fem kapitel som i min version är på 5 A4-sidor. Säkerligen har denna sen avskrivits och sänts till alla länder i Europa.

Bernhard inleder brevet med "Till Hugh, Kristus' Riddare och stormästare av Krists Militia endast i namn, abbot av Clairvaux, önskar att han måtte strida en god strid"

Som den skickliga försäljare Bernhard var vänder han sig direkt till stridsmännen. Han griper genast sig an att neutralisera invändningarna emot att döda i Kristi namn. Katolska kyrkan = kejsar Theodosius I hade redan från början år 382 AD deklarerat att det var kätteri om man inte följde katolska kyrkans regelverk och seder. Men sen kyrkan skiljdes från staten hade man inte haft anledning att definiera kyrkans ställning vid strid. Det var något för de världsliga härskarna. Nu fick man bokstavligen en egen armé.

Bernhard förklaring är närmast en andlig krigsförklaring. Det är inte bara att man strider mot de som vill angripa kyrkan. Det blir en strid mot ondskan själv. Ondska har förstås inte fysisk existens. Det är kanske naturligt att vi under denna tid ser dopfuntar prydas av korsriddare som strider mot en Drake. Fienden har inget ansikte längre. Det är fortfarande i våra dagar en besvärlig etisk fråga för många religioner. Dagligen sker mord i religionens namn nånstans i världen.

Påven förstärkte Bernhard ord genom att vid strid lova ett års syndernas förlåtelse. De som dödades i strid var friade från skärselden och hade alla synder förlåtna. Det är naturligt att Europas överklass fångades av detta budskap av en man med ordets makt. Han utmålar Jerusalem som Israels Jungfru dotter av Sion som ska resas ur askan … I nordisk myt för stridsmän var Jungfrun sen gammalt symbol för det man stred för.

I kapitel fyra når han en messiansk glöd när han vid denna tid ser mer än vad som finns:

"… Vad kan vi säga annat än att detta har gjorts av Herren och det är underbart i våra ögon. Dessa är trupper plockade av Gud, som hämtat dem från världens änder. De tappra män av Israel valda att modigt vakta den grav som är den rätta Salomons bädd. Varje man med svärd i hand ypperligt tränad för krig" …

Vad kunne väl bli mer passande än Salomons tempel som kvarter och stall åt dessa tappra män. Naturligtvis fördömer han alla hedningar som förorening och handelsmän i detta kvarter är otänkbart. Det står i Bibeln. Han manar att rensa alla heliga ställen från de icke-kristna. Han ser att hela världen är med de tappra. Det är Kristi hämnd över motståndarna och ett återupprättande av den heliga staden:

"Sannerligen, har underbara ting berättas om dig, Guds stad. Nu så vill vi åstadkomma överflöd av glädje för att prisa ditt underbar namn" … så avslutar Bernhard den andliga krigsförklaringen

Templarna fick även ordensregler i 76 paragrafer. Svårt att begripa varför de kallar dem "primitiva". Kanske därför att fadersorden cistercienserna hade än fler regler. Förutom regler för inträde och utträde och att barn inte passar sig finns regler om det mesta såsom:

Dräkten, skjortan, bäddlinnet, skor skoprydnader, hur äta, hur läsa, hur dricka, att äta kött tre gångar i veckan, om tystnad, kallelse, att resa utomlands, endräkt, endast mästare får ha låsta utrymmen, brev från anhöriga ska läsas upp av mäster, gåvor ska gå via mäster, förbjudet att sprida rykten, inga ornerade betsel, falkjakt förbjudet, inga titlar, gifta bröder tillåtna förutsatt att orden ärver en del.

Detta lilla axplock berättar en del om regelverket och den patriarkaliska ledningen. I regel 70 om Systrar sägs: "Sällskap med en kvinna är ett farligt ting, ty den gamla Djävulen har fört många från vägen till Paradiset. Därför, låt inga damer eller systrar beträda templet …" Det var förstås förbjudet kyssa ens moder eller syster.

Om man kan kalla det förlustelser, men avbrott i vardagen var alla festdagarna i templet till Herren, St Stefan, St Johannes evangelisten osv. inalles ett 30-tal med åtta dagar till jul och tre dagar i påsk. Templarna kom att äga gods vari ingick jordbruk, kyrka och kloster och som styrdes av en eller ett par riddare enligt nämnda regler. Ett av de största hade en riddare och 80 av lägre rang enligt de fyra klasserna. Men man får inte glömma att tempelriddarna faktiskt var en munkorden. Jan Guillous fantasier om "entrepenören Arn" ska jämföras med ordensreglerna och därtill tycks vara förrädare eftersom han få en obegriplig stor last guld av fienden Saladin.

I främmande land= Palestina var det däremot fritt från synd att ha ihjäl de okristna. Man fick också skaffa sig egendom, arrendatorer och underlydande. Men nu har Guillou låst sig vid att Arn fick sin förmögenhet till skänks? Sen kan man fråga sig under vilka regler han levde på hemmaplan. Eller rättare om det nu funnits en templare måste denna passa in i reglarna för templare.

Templarna var aldrig särskilt många dvs. i Palestina 400 - 600, men sen fanns de som ledare i Europa. Med tiden hann skaffa sig 9000 fastigheter. med stor koncentration till Frankrike. De delades in i 4 klasser där knights/ riddare var kanske ett tusental. Den största klassen var sergeanterna som var ett lätt kavalleri. De andra var de som gårdsfolk och templens präster och munkar. Man räknar att det gick minst 10 övriga på varje riddare.

Det är sannolikt att bl.a. dessa regler har bildat skola för vad vi kallar riddartiden. En annan påverkan är riddarvapnet som kom i samma veva. Det var likt en opposition att templarna var inte tillåtna att ha annat än korset i skölden, medan privatföretagarna hade egen sköld

Kyrkbyggande

På 1000-talet fanns få kyrkor på landet i hela Europa och det var endast en del städer som häll sig med en domkyrka som kyrkligt centrum Den romanska kyrkan och basilikan dominerar i den första tiden av kyrkbyggande för att avlösas av gotiken från mitten av 1100-talet och hundra år framåt.

Under 1110-talet börjar man bygga stenkyrkor och det var en tid av tronstrider i Danmark - Sverige som fortsatte till 1161. För Sveriges del stabiliserades det med att Sverker I i Östergötland tog över medan Svealand kanske ännu var "uland" i kristet hänseende vid denna tid. Det är sannolikt att han byggde "tingskyrkor" i landskapen såsom exempelvis Bolstads kyrka med västtorn. Vi har inga berättelser men kyrkbyggandet talar sitt eget språk genom den stora bygghyttan i Lund som sen influerade såväl Danmarks som Götalands kyrkor under det mesta av 1100-talet.

Lund i sin tur var närmast influerad av Italien men också av Tyskland. I Västgötaland ser vi Königslutterstilen som kännetecknas av ornerade pelare i Lund men med "bladfoten" som karakteristiskt originellt drag i Västgötaland och på Dal så långt jag kunnat finna. De ornerade pelarna kommer nog från Bysans, men bladfoten är speciell. Man kan finna ett stort antal detaljer i våra kyrkor som finns än i dag i Bysans byggnader och ruiner.

Ärkebiskop Asger dör 1137 AD och Eskil av själländska Hvidesläkten träder till och blir en dynamisk motor för nordiska korståg mot Venden, mot öster och troligen för tempelriddarna fram till 1177 AD när han abdikerar. De första biskoparna var som vilka hirdmän som helst med en rustning i garderoben och i grad jämförbara med kungabarn..

Man får komma ihåg att hans politik även berör Sverige fram till 1164 AD. Men under den tysta tiden innan hans tid måste ha funnits tempelriddare även i Västgötaland. Därom vittnar Forshems kyrka som måste ha planerats och börjat byggas under 1130-talet efter virke daterat till 1135 - 37 AD.

Forshems portal för oss till Frankrike genom att St.Martin finns till vänster. Han introducerade munkväsendet i Frankrike på och var säkerligen det viktigaste helgonet även i Clairvaux. Till höger finns St Nicolaus ett lämpligt helgon för tempelriddare eftersom han var beskyddare av sjöfart …se båten vänster övre hörn. Se nedan för helgonet Nils i Götaland vid denna tid.

Den viktigaste länken till tempelriddarna är inskription ISTA ECCLESIA SIT IN HONORE DOMINI NOSTRA JESUS CHRISTI ET SANCTI SEPULCHRE "Denna kyrka byggd till Vår Herre Jesus Christi och Heliga Graven".

Sancti Sepulchre var den Heliga Graven sen år 326/ 328 AD när Konstantin I:s mor Helena runt 80 år gammal ville gå samma stiger som Jesus. Med lite hjälp av Judas Kyriakus upptäckte hon graven och fann det rätta korset enligt legenden och det inrättades vakt vid graven. Hon lät bl.a. bygga Födelsekyrkan i Betlehem men det är oklart om hon satte igång byggandet av Sepulchrekyrkan. Den var i alla händelse färdig på 340-talet och bevarade rester av korset i ett silverskrin. Det mesta av korset inklusive naglarna skickades till kejsar Konstantin. Han använde delarna som skyddsamuletter bl.a. i en staty och i sin hästs mundering

Med det nyvaknade intresset tog tempelriddarna och senare johanniterna på sig uppgiften att vakta graven och inrättade även ett hospital. Riddarna ska ha hållit till med sina hästar i Salomo tempel. Texten ger oss ett indirekt meddelande om tempelriddarnas existens i Götaland.

En märklig detalj finner vi i ett tympanon dvs. bildfris över dörr/port. Där finns byggaren och förmodligen Goti från Jylland. I mitten finns en figur som välsignar kyrkan som är av modell basilika. Denna figur har en mössa med en "ädelsten". Liknande mössor kan beskådas på fler ställen, men de förbinds också med biskopsmössa. Men roligast är förstås originalet i Venedig, vilket i sin tur erövrades i Konstantinopel i början av 1200-talet. Det är Konstantin I:s fyra söner med den ursprungliga huvudbonaden i detalj av monument från 300-talet.

Ovanför byggarens huvud finns ett sannolikt templarkors. Och nån har ristat in ett i en pelar vid ingången. Man ska var försiktig med bedömningen eftersom det likarmade grekiska korset var på modet vid denna tid. Men detta tycks ha den normala templarformen. Vidare har man noterat att Ryttaren som kommer in från höger trampar byggaren på tårna. Det lär vara en hälsningsgest man infört från Palestina. Kanske det ska vara en tempelriddare som visar sin vördnad för Jesus eller möjligen biskopen. Under hela 1100-talet kom mycken influens från Italien, Grekland och från Konstantinopel såsom exempelvis liljestenarna av bysantinskt snitt. I St Sepulchre kyrka vore det förstås naturligt med impulser från Jerusalem

Forshems kyrka är en utpräglad korsfararkyrka och ligger nedanför Kinnekulle och inte långt från Aranäs. För att finansiera de många bildfriserna måste ha funnits rikedom bakom. Man kan spekulera i om biskop Ödgrim ca 1130 - 1150 AD varit byggherre eller kanske stormän alternativt kungen själv. Runt om i Europa fick tempelherrarna sina egna egendomar där de byggde kyrka och härbärge för resande riddare med nödvändig produktion av förnödenheter. De blev som en rik stat i staten. Organisationen blev så rik att den kunne fungera som en bank för kungar och handelsmän.

I kyrkorna får man leta efter templarkorset och exempelvis i Värings kyrka finner man också antydningar på dopfunten. Men det tycks ha varit lokalt intresse där exempelvis Skälvums kyrkla också haft Othelric som byggherre, men där ser vi inga spår av templare.

Kännetecknande för förmodade stormanskyrkor före 1150 AD är att de oftast har ett rejält västtorn. Sverkers I:s kyrka i Kaga 1130 AD är ett exempel. Dessa var kanske inte nödvändiga för försvar, men väl som bostad när kungen reste i landet. De kan också ha varit använda som kungens förråd eller "fatebur" där skatt och annat samlades.

Överklassen var relativt liten i hela Norden och även i Europa. I övriga Europa fanns endast ett fåtal större katedraler och faktiskt var Norden mycket lika i utbyggandet av stenkyrkor under 1100 och 1200-tal. Det var naturligt för överklassen att skicka sina begåvade söner till berömda kloster och senare till Paris för studier i takt med att utbildningsväsendet växte. Lika naturligt var om stora delar av Europas överklass blev bekanta med varandra. Situationen i Norden förbättrades när Ribe katedralskola invigdes 1147 AD och dit kunne förstås pojkar från hela Norden söka sig.

På lägre nivå medförde de många hantverkarna vid bygghyttorna mycket nytt utifrån. Kyrkornas utsmyckning i sin tur förde fläktar av kultur från Tyskland, Italien och Bysans till landsbygden. Varje figur hade sin egen historia och på det sättet lärde sig folk bibeln, medan prästerna för det mesta mässade på latin. Bibelns berättelser är allmänmänskliga och i dåtiden likartade bondesamhälle var allt sig lika vart än man kom i Gamla Världen.

Men de unga av överklassen utbildades även i vapenbruk och mer än en biskop/ärkebiskop kunne ta till svärdet när det passade. Den blivande ärkebiskop Eskil brorson till Asger var av den dominerande Hvidesläkten på Själland och det är sannolikt att han är av den första årgången som utbildades i Clairvaux, eftersom han senare var där flera gånger. Han anammade påvedömets och Bernards önskan att skapa Gudsstaten och det är möjligt att han var tempelriddare. Han företog själv ett korståg till Venden och Rügen tio år efter att han blivit ärkebiskop. Eskil blev centralfiguren i kyrkopolitiken i Skandinavien och fick makt som ärkebiskop 1137 AD. Även han kämpade för att skapa gudsstaten och det var förstås inte populärt hos kungarna.

Det var en förvirrad epok med två påvar en tid där Frederik Barbarosa hade sin och resten sin. Eskil var än förvisad, än i fängelse och än i exil. Under en del av tiden vistades han hos Bernard i Clairvaux och gjorde pilgrimsresa till Jerusalem där han mötte tempelriddarnas stormästare Bertrand de Blanchefort. Bornholmarna menar att man gjorde upp planer för mission i Östersjön och speciellt i Estland där tempelriddarna så småningom bildade en gren kallad Svärdsorden.

I 1152 AD besökt Eskil Clairvaux och hade med sig en kontingent cistercienser när han återvände. Hans ärkebiskopsdöme fram till 1164 AD omfattade även Sverige och det är väl naturligt att en del av dessa munkar hamnade i Västergötland. Sen kan man undra över varför ett par kloster "inte passade" och av nån anledning fördrevs till Vitsköl i Danmark och till Lurö. Munkarna från Lurö lär senare ha etablerat sig i Lugnås. Man kan spekulera i om herren till Aranäs har varit skyddspatron såväl i Forshem som Lurö/Lugnås.

Man ska komma ihåg att enligt Västgötalagen var endast övriga nordbor jämlika och engelsmän till nöds, medan andra nationaliteter var i det närmaste fredlösa. Språkförbistring och missförstånd gjorde säkerligen sitt till att franska munkar inte var välsedda. I Danmark var det vanligast att importera benediktiner från England.

De fina romanska kyrkorna i Västergötland har en blandning av influens från Lund och troligen genom tyska stenmästare från Tyskland i vad jag kallar Königslutterstilen som syns mycket väl i Ludvig I:s gravkyrka från 1130-talet. Den är i sin tur inspirerad av Bysans liksom många romanska kyrkor. Sen får man komma ihåg Skaradomen som stod färdig 1140 och byggare frigjordes efter att ha kunnat jobba extra i landbygden. Sandstenen på Kinnekulle har gett material till en hel industri där stavkors och liljestenar hör till denna period.

I övrigt finns/har funnits i Danmark en på vardera på Själland, Fyn och Jylland. I Västergötland tillskrivs Dimbo och Agnestad ruiner biskop Bengt och av modell rundkyrka … se i övrigt Bengt den Gode. Endast Skörstorps något ombyggda rundkyrka finns kvar. Vidare kan möjligen kyrkorna i Valstad och Velinga ha fått stöd av korsfarare. I övrigt lär ha funnits johanniter i Eskilstuna, Krokek, Kronobäck, Stockholm och Söderköping. Johaniterna ärvde templarnas gods varför en del av detta kan ha tillhört templarna tidigare.

Mötet i Clairvaux 1164 AD var viktigt för Sverige eftersom cisterciensern Stefan valdes och kröntes till Sveriges ärkebiskop av ärkebiskop Eskil i exil. Det tycks ha varit en del politik bakom när påve Alexander III ville markera att han var den som bestämde och nu rådde över ytterligare ett ärkebiskopsdöme. Från samme möte finns ett dokument där Karl Sverkersson nämns som "Rex Swevorum et Gothorum"

Tyngdpunkten i svenska kungadömet förflyttades under seklet från kung Inge I på Axevalla till Sverker I i Kaga. Den sista Johan Sverkersson skriver 1219 AD att han är kung av Sverige och styr från Svealand. Typisk för striden mellan Götaland och Svealand är planerna på ärkebiskopsstol för Sverige. Det tog 12 år från den blivande påven Albanos besök i 1152 AD tills man kom överens mellan västgötar, östgötar och svear att det skulle bli Uppsala som fick stolen.

Korstågen

Pilgrimsfärderna till de heliga platserna började nästan omedelbart efter St Helena hittat graven och korset. Man for i stora skaror till Syrien, Palestina och Egypten antingen för att besöka de heliga platserna eller för att följa det asketiska livet bland munkar i Thebaid eller Sinai.

Det berättas om fotvandringen från Bordeaux till Jerusalem i 333 AD. St Jerome och St Paula grundade latinska kloster i Betlehem 385 AD. St Silvia fotvandring vittnar om hur det hela arrangerades av munkar med väpnade trupper som exkort. St Gregory den Store öppnade härbärge år 600. Strömmen påverkades inte mycket av den arabiska invasionen.

Med Karl I i Frankrike blev Jerusalem franskt protektorat för att skydda latinska pilgrimmar och de som bosatt i the heliga landet. Haroun al-Raschid skickade nycklarna till heliga graven och Jerusalems banner till kejsaren år 800 AD och kejsaren lät bygga kloster.

Kanske den oroliga tiden under 900-talet fick andliga och världsliga höjdare i Europa att söka äventyr och avkoppling genom en pilgrimsfärd. Samarbetet varade tills 1009 AD när kalif Hakem av Egypten beordrade at den heliga graven och alla kristna anläggningar ska förstöras. Det följde år av förföljelser tills Bysans kejsare tog över att återupprätta den heliga graven. Den grekiska enklaven av handelsmän lät bygga härbärge och man öppnade hospital St Johannes och det var början till johanniterna.

Trots det arabiska motståndet ökade pilgrimströmmen under 1000-talet. Det var ej längre samhällets höjdare utan även vanligt folk gavs sig ut på den långa färden. Exempelvis under 1065 AD ledde biskop Günther av Bamberg ett tyskt tåg på 12000 till Jerusalem. Under vägen genom Palestina fick de söka skydd i övergivna fästningar mot ibland anfallande beduiner. Besvärligheterna avskräckte dock inte folk som ville se skådeplatsen, graven och relikerna.

I 1070 AD tog seldjukerna Jerusalem och fram till 1092 AD resten av de kristna städerna. I slutet av 1095 reste påven Urban II till stormöte Clermont-Ferrand, Auvergne. Där samlades 14 ärkebiskopar, 250 bishops och 400 abbotar samt ett stort antal adliga. Den 27 November uppmanade påven i sitt tal till församlingen att rädda den heliga graven kallad Sepulchre på latin.

Massan fångades av budskapet och skrek "Det är Guds vilja" och var snart färdiga att delta i korståget med ett kors av rött material på dräkten. Påven skickade budskap till alla kristna länder och snart nog samlades oorganiserade horder utan finansiering. De började plundra sig fram mot Jerusalem. I Tyskland inträffade den första förföljelsen av judar sen romarrikets fall. Detta var en början till de åtta korstågen man vanligtvis berättar om. Nordens korståg intresserar inte kontinentala skribenter:

Det första 1095 -1101

Det andra ledd av Louis VII av Frankrike 1145 - 47

Det tredje anförd av Philip Augustus och Richard Leijonhjärta 1188 - 92

Det fjärde riktade sig mot Konstantinopel i 1204

Det femte ledde till erövringen av Damietta 1217

Det sjätte där Frederick II deltog1228 - 29; samt Thibaud de Champagne och Richard av Cornwall 1239

Det sjunde leddes av St Louis 1249 - 52

Det åttonde också ledd St. Louis 1270

Säkerligen kan man dra slutsatsen att korstågen och upprättande av kloster skapade rörelser av folk i hela Europa. Längs med lederna spriddes budskapet av de djupt troende och budskapet spriddes bland folk. Kungarna och överklassen var förstås ej sena dra nytta av situationen och det ledde till det stora kyrkbyggandet.

Samtidigt blev folk medvetna om världen utanför den egna hembygden. Det ligger något magiskt i detta med mirakel. När folk känner efter finner de nog snart en krämpa och är villiga att söka botemedel i nån form. Kosta vad det kosta vill när väl glöden är tänd.

Här ska vi nöja oss med det som rör Norden efter vad vi vet. Korstågen började 1096 AD med perioder av krig och fred fram till 1189 AD när västerlänningarna drevs bort från Jerusalem. Normalt får vi läsa bara om fransmän och engelsmän som tempelriddare, men resten av Europa Norden var nog med på ett hörn. Danmark hade trots förlusten av England 1066 AD fortfarande ett anseende som stormakt i Europa och en motpol till Heliga Romerska Imperiet.

Erik Ejegod började efter sitt tillträdande 1095 AD med en resa till St. Nils kyrka som fått helgonet relikvier i Bari i Italien. Det är möjligt att han reste tillsammans med 1500 korsfarare som lär ha stannat till på Sicilien innan de deltog i första korståget. Han hade säkerligen med sig ett följe som supit åt sig den romerska kulturen och även lite Bysans i Ravenna.

Hans nästa resa gick mot Jerusalem och förmodligen via Konstantinopel där man fick ytterligare bysantinsk influens. Detta flöde hade börjat redan i mitten av 1000-talet och fortsatte. Man kan inte tänka sig en nordisk kyrka med dekorationer utan influens från Bysans

I Norden präglade 1100-talet och en bit in på 1200-talet av korståg nu och då såväl deltagande i söder som korståg mot slaver och balter. Norges Sigurd Jorsalafar for till Jerusalem 1108 AD och då via Konstantinopel. Enligt legenden ska han ha gett ett "enhörningshorn" åt kejsaren dvs. ett spröt av en narval. Norden fick egen ärkebiskop 1104 AD och ärkebiskop Asker föreslog Sigurd och danska kung Nils att företa korståg mot smålänningarna. Det innebar vid denna tid att även västgötarna låg bakom.

Detta skulle ske i 1123 AD och bara några år efter att tempelriddarna hade bildats. Men när Nils väntar med sin flotta i Öresund på sölkorvarna som aldrig kommer avlyser han till slut företaget. När Sigurd senare kommer blir denne förgrymmad och beslutar sig att bara för det plundra Skåne och ensam lära smålänningarna katekesen. För detta tog han "betalt" 1500 oxar enligt en källa och 1800 enligt en annan. Hans flotta blev tungt lastad för hemfärden kan man förmoda. Händelsen säger nånting om metoderna och att respekten för landskap utanför den egna sfären var inte stor.

Nästa steg i de nordiska korstågen var biskop Eskil i 1147 AD mot Rügen och Venden. Det var förstås inte populärt hos danska kungen men visar hur driftiga män kunne uppbåda folk från överklassen till sådana företag tvärs över gränser och emot kungens vilja t.o.m.

Det svenska kungadömet kom att rikta sina korståg Finland och östhandeln. Erik Jedvarsson valdes till svearnas kung 1150 AD och sex år senare efter Sverker I:s död var det dags sätta byxor på finnarna så att säga. Förmodligen stötte man på de ortodoxa åtminstone i östra Finland. Fortfarande finns många ortodoxa i östra Finland.

Bornholm har säkerligen varit ett bra fäste för dessa riddare enligt den gamla principen att erövrare och handelsmän alltid satte sig på en ö och spanade in möjligheterna. Antagligen byggde rundkyrkorna på 1160-talet. Planen för korståget mot Estland antogs av påven i 1164 AD i Clairvaux. Vid samma tid fick Eskil överhögheten över Estland och cistercienserna grundade Roma kloster på Gotland som "moderkloster" åt Estland. De nya klosterna vid baltiska kusten byggdes i övrigt av cistercienser och då under Eskils ledning.

Korståget kom till stånd 1171. Vid denna tid var Eskil så gammal att han återvände till Clairvaux när väl korståget startat.. Han kom tillbaka till Lund 1177 för att abdikera och lämna över till Absalon också av Hvidesläkten. Kampen om Estland var slut 1202 AD med danskarnas segertåg. Efter detta delades tempelherrarna i Estland som fick en egen svärdsorden Fratres Milicia Christi de Livonia. Senare tog Hansan över med sina "teutoniska knektar". Det stora intresset sen gammalt var den baltiska bärnstenen. En lättfraktad rikedom.

Kort sagt vi har inga direkta skriftliga bevis om tempelriddarnas existens i Västergötland men nog nämnda indikationer. Det klaraste bildbeviset är måhända Väring kyrkas dopfunt från mitten av 1100-talet.. Redan namnet Väring associerar till korståg. Se tåget till Portugal och Acre nedan Cuppan är utformad som ett tärningskapitäl och i ett fält ser vi en drakbåt med segel och på detta ett templarkors inskrivet i en cirkel. Vidare finns ett annat fält med en drake, en repstav och ett kors bl.a.

Templarkorset finns också som väggmålning i Nylars kyrka på Bornholm. I övrigt är korsen i Västgötalands kyrkor ofta en blandning av grekiska och iriska likarmade kors från denna tid. Därmed är dessa ej säkra templarkors. Normalt har ett templarkors smala vingar. Dock torde det s.k. dekorativa malteserkorset även vara templarnas symbol.

Den nordiska överklassen var sammanbundna av familjeband och samarbetade över gränserna. Överklassen var privata företagare och lierade sig med vem de ville. Det är inte omöjligt att några under tiden fram till 1189 AD deltagit i vakthållningen i Jerusalem. Då fördrevs tempelherrarna och muslimerna tog över. Det blev en sysslolös tid på kontinenten så att säga fram till början av 1200-talet.

Från den stora europeiska kraftsamlingen till korståget 1189 AD känner vi bäst Richard Lejonhjärta av England. De danska källornas talar endast om 400 från Själland och Jylland. En notis berättar att stormännen "de berättade vitt och brett på ting och i kyrkor om deras planer". Det var förmodligen ett urgammalt sätt att värva frivilliga och känns från senare tid ochså.

Man får leta länge förrän man hittar notisen om att Skandinavien satte upp en flotta som förmodligen samlades på gammalt vid i Limfjorden. Källan anger att hela 12000 man lär man ha skrapat ihop. De började med att befria Alvor, Portugal från muhammedanerna 1188 AD. I september nästa år är man med vid striderna vid Acre i Palestina.

Vi har inga uppgifter om varifrån dessa kom, men mängden talar för en samfälld nordisk insats uppmuntrad av kyrkan. Västergötland hade fram t.o.m. Sverkerätten varit förbundna med Danmark och egentligen fortsatte orienteringen inom vissa släkter fram t.o.m. Gustav Wasa.

Danskerna gör ett korståg mot Estland i 1197 AD och det fortsätter några år tills "danebrogen" faller ned. De lär ha gjort en avstickare till Finland också, men 1215 AD deklarerar påven att Finland är för svenska korståg.

År 1217 AD noteras åter ett gemensamt tåg från Europa. Återigen for man runt och stod på kyrkbacken och värvade folk. Men korståget var ingen större framgång. In emellan dessa korståg strider kungarna och arvingarna sinsemellan eller med släkten.

Det tycks tyvärr vara så att när man väl etablerat en krigsmakt, så behöver den krig nu och då för sin berättigelse. Efter det stora korståget 1189 AD smidde Venedig och påven planer på att plundra det rika Konstantinopel. Det var rent habegär och avundssjuka mot det dominerande kejsarsätet och dess rikedomar. Det tvivelaktiga stordådet blev av 1204 AD när Venedigs flotta fylld med korsfarare intog kejsarstaden. De hemförde Konstantinopels skatter inte bara till Venedig utan en del finns spridda över hela Europa. Största arvet och ännu synligt är efterapningarna av det bysantinska i Nordens stenkyrkor.

Tempelherrarna fortsatte att regera i Konstantinopel men upptäckte att det inte var mycket att ha efter 50 år av plundring. Slutet i Palestina kom efter att man förgäves i 1291 AD försökt återta sina forna slott och positioner i Libanon och Palestina. Väl tillbaka blev de en nagel i ögat på i synnerhet den franska kungen när han behövde inkomster.

Jämfört med ovannämnda regler förefaller det övermaga att beskylla templarna för kätteri och mycket annat. Franska kejsaren startade en rättsprocess med svepskälet "kätteri" 1307 AD där en svag och trängd påve lämnade sin armé i sticket. De avvecklades 1312 AD och efter det tog kejsaren det mesta av det franska "arvet" medan i andra länder gick egendomarna till johanniterna … klosterväsendet i sig samlade på sig mycket gods vilket visar efter reformationen. Enbart i klostren i Skara ägde 242 gårdar. Cistercienserna ursprungligen rikemanssöner var bäst på det ekonomiska och var ofta som en bank liksom en del kyrkor blev i det lilla

Egentligen var planerna på att inrätta ett kristet rike i Palestina mycket övermodiga för tiden med tanke på att inte bara Egypten utan även från öst och nord kom starkare makter. Det var övermodigt att trotsa dessa. Därtill kom att Europa var splittrat på alla sätt. Allt för många krafter drog åt olika håll. Dessutom höll man på att bygga upp det egna samhället. I synnerhet katedralbyggandet drog resurser men skapade även städer och med handel och hantverk.

Under denna tid blev cistercienserna de dominerande eftersom de förstås hade tillgång till såväl medel som kunskap. I Frankrike kom motreaktionen mot enkelheten när abbot Suger ca 1140 AD formulerade gotiken och den himlastormande lyxen i kyrkorna. Naturligtvis måste det överdådiga Konstantinopel ha varit förebilden man skulle överträffa.

Man ser i flera pågående katedralbyggen att man ändrade till gotiska stilen mitt i byggandet. Klostren ändrade sig inte mycket. Det blev även i fortsättningen en institution styrd av de rika och adeln. Cistercienserna blev snart de bästa inom den kyrkliga affärsverksamheten.

Missionstidens kloster styrdes naturligt nog av ett faders- eller moderskloster, som skickade ut missionärer och hjälpredor för kungar och adel. Därmed hade alla klosterväsendet ett nätverk för så väl kunskap som handel.

Även till cistercienserna kom en motreaktion genom bildandet av dominikaner och fransiskaner från och med början av 1200-talet. Dessa lyckades i det längsta att hålla sig till den ursprungliga benediktinerregeln … möjligen med något tillägg.